29 november 2025 Michael Taylor

Vintersol: Besök på Blandy's Vingård, Madeira

Hur ett eftermiddagsbesök på ett av Madeiras äldsta vingårdar förvandlade en skeptiker till troende.

Jag besökte Blandy's vingård i Funchal med en viss motvilja. Jag säger motvilja för att jag alltid betraktat madeiravin som något liknande sherry – en fyrkantig, gammaldags dryck som vanligtvis serveras på alltför formella mottagningar, eller dricks av pensionärer på den spanska kusten klockan elva på förmiddagen. Med andra ord: en djupt osexig dryck.

Men vad jag hade att lära mig.

Jag befann mig på Madeira för första gången och hälsade på en gammal vän, Phil Morris, som köpt en lägenhet där som en del av sin pensionsplan för "vintervärme och sol". Det finns mycket att göra på Madeira, som att vandra längs de fantastiska levadorna som korsar bergssidorna på yrselframkallande höjder, eller njuta av de plötsliga dimbankar som dyker upp på bergstopparna och forsar ned längs dalssidorna som torris (ni vet, den låten av Led Zeppelin). Vandring stod högt på min dagordning, inte minst med Phil som under de senaste åren blivit en riktig entusiast för terrängvandring och en kunnig lokal guide. Jag hade bara en vecka på mig att hinna med allt, men ändå ville jag på något sätt pressa in ett besök på en vingård. Av bekvämlighet (jag var trots allt på semester) valde jag något i närheten och föll för Blandy's. Att det råkade vara ett av öns äldsta och mest välrenommerade vingårdar var helt enkelt en bonus.

Michael och Phil på Madeira – turistlivet.

När jag tittade på kartan trodde jag naivt att provningen jag bokat bara var en kort promenad från strandpromenaden längs Funchals hamnområde – och glömde bort att allting på Madeira inte bara alltid är uppförsbacke, utan den sorts uppförsbacke som löper i en brant, vadbensbrännade lutning. Det var dessutom mitt på dagen och otroligt varmt, så när jag äntligen anlände var jag nästan försenad – min uppskattade femtonminuterspromenad hade förvandlats till en fyrtio minuter lång slog som lämnade mig genomsvettig.

Dimmiga bergstoppar på Madeira — De dramatiska dimbankar som forsar ned längs Madeiras bergssidor.

Vi var en blandad skara på ungefär nio personer: engelsmän, tyskar, fransmän, italienare och holländare. För provningen visades vi till en fantastisk, solstänkt veranda med en spektakulär utsikt över Funchal nedanför. Vår guide, Hugo Noite, samlade sedan ihop oss och tog oss med på en snabb rundtur i deras förvånansvärt lilla vingård. Numera är mark en bristvara, och det är helt enkelt inte ekonomiskt lönsamt att ha en stor vingård längre så nära stadskärnan. Blandy's fungerar därför mer som ett kooperativ och köper druvor från de omgivande, vanligtvis mycket små täpporna som är spridda över hela ön. Druvsorterna varierar, men just på denna plats odlade de både Bual och den högt värderade Terrantez – den sistnämnda producerar viner som är så sällsynta att de kostar ögon och öron.

Den lilla vingården vid Blandy's i Funchal — Den förvånansvärt lilla vingården – mark är en bristvara nära staden.

Vår guide var den sympatiske Hugo Noite, vars familj arbetat med öns vingårdar i generationer. Det var intressant att höra om hur vinerna "tillagas", den till synes ändlösa dagliga kampen mot väder och vind, fuktighet, svamp, fåglar och insekter. På allvar – som han beskrev det lät det som ett litet mirakel att de överhuvudtaget producerar några användbara druvor. Men de vulkaniska jordmånerna är rika på mineraler, vilket i alla fall gör odlingsdelen lättare.

Den sällsynta och högt värderade Terrantez-druvan — Den högt värderade Terrantez – viner så sällsynta att de kostar ögon och öron.

Vi provade en serie tioåriga viner, med start i de torra och avslutning i de ultrasöta: Sercial, Verdelho, Bual (Boal) och Malmsey. Hugo berättade att han föredrar Verdelho, och det fick jag hålla med om. Det träffar rätt toner utan att kännas för sött. Han berättade att ett traditionellt sätt att servera Malmsey är att sänka ner ett fyllt glas upp och ned i ett stort stycke blåmögelost – det skulle jag verkligen vilja se. När jag efter provningen visade de tre unga holländska tjejerna vid mitt bord bilden på det snötäckta svenska fältet där vi funderar på att plantera vindruvor, var de häpna, och sittande där på terrassen svettig i t-shirt kunde kontrasten knappast ha varit mer dramatisk.

Vi fick inte prova den halvlagliga vinho americano, som vanligtvis bara serveras till lokalbefolkningen eller till de närmaste familjerna hos dem som odlar de rent amerikanska vinrankorna, numera förbjudna av EU. Det sägs att den är rosa och doftar jordgubbar, vilket låter läckert. Kanske har jag turen att prova lite nästa gång. Däremot fick jag senare under veckan prova ett glas god passionsfrukts-ponche (Poncha de Maracujá), som var farligt beroendeframkallande.

Vinprovning av Sercial, Verdelho, Bual och Malmsey på Blandy's — Vinprovning: Sercial, Verdelho, Bual och Malmsey – från torrt till ultrasött.

Poncha de Maracujá – passionsfrukts-ponche på Madeira — Poncha de Maracujá – passionsfrukts-ponche. Beroendeframkallande.

Personligen kan jag inte tänka mig ett mer angenämt sätt att tillbringa en eftermiddag än att sitta i en vingård med en spektakulär utsikt, njuta av viner gjorda med verklig passion och precision, och samtala med en grupp likasinnade okända om vin. Om du får chansen att besöka Madeira, se till att vandra längs levadorna – men ta dig även till Blandy's och ha ett samtal med Hugo. Vinerna besviker inte. Man kan till och med säga att de är sexiga.

Under tiden, hemma i Västervik, fick jag veta av bonden Thom att snön har lyft. Kanske kommer vi att kunna plöja det fältet trots allt?

Länkar: blandyswinelodge.com/en/our-team · blandys.com/en/about-madeira-wine

Vin Resor Madeira

29 November 2025 Michael Taylor

Winter Sun: Visiting Blandy's Vineyard, Madeira

How an afternoon at one of Madeira's oldest vineyards turned a sceptic into a believer.

I went to visit Blandy's Vineyard in Funchal somewhat reluctantly. I say reluctantly because I've always thought of Madeira wine as something akin to sherry, meaning a square, old-fashioned drink typically dished out at overly formal receptions, or drunk by pensioners put out to grass on the Spanish coast at eleven in the morning. In other words, a deeply un-sexy drink.

But boy, was I in for a wake-up call.

I was in Madeira for the first time, visiting an old friend of mine, Phil Morris, who has bought a flat there as part of his "winter warmth and sunshine" retirement plan. There is lots to do in Madeira, such as hiking the amazing levadas that criss-cross the mountainsides at vertigo-inducing heights, or enjoying the sight of the sudden mists that appear on the mountain tops and then cascade down to the valley sides like dry ice (cue that song by Led Zeppelin). Hiking was top of my agenda, particularly with Phil, who over the last few years has become something of a trail enthusiast and knowledgeable local guide. I only had a single week to fit everything in, but all the same, I wanted to squeeze in a visit to a vineyard somehow. Feeling lazy (I was on holiday after all), I chose something close by and settled on Blandy's. That it happened to be one of the oldest and most renowned vineyards on the island was simply a bonus.

Michael and Phil in Madeira — the tourist life.

When I checked the map, I naively thought the tasting I had booked was a short stroll away from the promenade that runs along the waterfront of Funchal, forgetting that everything in Madeira is not just always uphill, but the kind of uphill that runs at a super-steep, calf-burning gradient. It was also midday and incredibly hot, so by the time I arrived I was almost late, my estimated fifteen-minute stroll having turned into a forty-minute slog that left me drenched in sweat.

Misty mountain tops in Madeira — The dramatic mists that cascade down the sides of Madeira's mountains.

We were a mixed bag of around nine people: English, German, French, Italian, and Dutch. For the tasting, we were shown onto a stunning, sun-soaked veranda that commanded a spectacular view of Funchal below. Our guide, Hugo Noite, then gathered us up and took us for a quick tour around their surprisingly tiny vineyard. These days land is at a premium, and it simply isn't economically viable to have a large vineyard any more so close to the main city. So these days Blandy's runs more like a cooperative, buying grapes from the surrounding, typically tiny allotments scattered across the island. Grape varieties vary, but on this specific site they were growing both Bual and the much-prized Terrantez, the latter producing wines so rare they command eye-watering prices.

Blandy's wine lodge building in Funchal — Blandy's wine lodge in Funchal.

The surprisingly tiny vineyard at Blandy's in Funchal — The surprisingly tiny vineyard — land is at a premium this close to the city.

Our guide was the affable Hugo Noite, whose family had worked the vineyards of the island for generations. It was interesting to hear about how the wines are cooked, the seemingly endless daily battle with the elements, humidity, fungus, birds, and insects. Seriously, the way he described it, it sounded like a small miracle they produce any usable grapes at all. But the volcanic soils are rich with minerals, which makes the growing part easy, at least.

The rare and highly prized Terrantez grape — The much prized Terrantez — producing wines so rare they command eye-watering prices.

We tasted a series of 10-year-old wines, starting with the dry and running through to the ultra-sweet: Sercial, Verdelho, Bual (Boal), and Malmsey. Hugo said he preferred Verdelho, and I had to agree. It strikes the right kind of notes without feeling too sweet. He said that a traditional way of serving the Malmsey is to turn it upside down in a big block of blue cheese — now that I'd like to see. When, after the tasting, I showed the three young Dutch girls at my table the snow-bound image of the Swedish field we are thinking of planting grapes in, they were amazed, and sitting there on the terrace feeling hot in a t-shirt, the contrast could hardly have been more dramatic.

We did not get to try the semi-legal vinho americano, which is usually only served to locals or the immediate families of the people who grow the purely American vines, now banned by the EU. They say it is pink and smells of strawberries, which sounds delicious. Maybe next time I'll be lucky enough to taste some. I did however get to try out a glass of nice passion fruit punch (Poncha de Maracujá) later in the week, which was dangerously moreish.

Wine tasting: Sercial, Verdelho, Bual and Malmsey at Blandy's — The tasting lineup: Sercial, Verdelho, Bual and Malmsey — from dry to ultra sweet.

Poncha de Maracujá — passion fruit punch in Madeira — Poncha de Maracujá — passion fruit punch. Very more-ish.

Personally, I can't think of a more pleasant way to spend an afternoon than sitting in a vineyard with a spectacular view, sipping wines made with real passion and precision, and chatting away to a group of like-minded strangers about wine. If you get the chance to visit Madeira, make sure to walk the levadas, but make your way over to Blandy's too and have a chat with Hugo. The wines will not disappoint. You might even say they are sexy.

Meanwhile, back at home in Västervik, I learned from Farmer Thom that the snow has lifted. Perhaps we'll get that field ploughed after all?

Links: blandyswinelodge.com/en/our-team · blandys.com/en/about-madeira-wine

Wine Travel Madeira